Ibland glömmer man bort hur det är att vara ensam, ibland vill man inte bli påmind om det, ibland inser man inte att det faktiskt inte är så farligt. Ensamhet är ett negativt ord, men det kan nog vara bra ibland. Att stanna upp, för sig själv. Och tänka.
Har nog tänkt för lite den senaste tiden. Inte för att det har varit dåligt (för det mesta inte, iaf) men det kan nog vara bra att bara vara med sig själv ibland. Inte glömma bort sig själv, i allt det där underbara med någon annan. Inte tro att man inte är sig själv utan någon annan, utan att man kan vara den man vill, när man vill och med vem man vill.
Det är sent, jag vet. Det är flummigt, jag vet. Men jag är glad att jag har någon annan jag kan dela mitt flummiga och ensamma jag med, ibland. När jag vill och hur mycket jag vill.
Eftersom de senaste åren har varit rent fiasko när det kommer till midsommarfirande (blir lätt så när man bor i en halvstor stad där 3/4 av befolkningen försvinner på sommaren), så tänkte jag gottgöra det med att åka till Dalarna och leka dalmas över helgen. Wish me luck!
